Tömde mobilen på foto, kanske nån bild jag lagt upp innan, men de e sket samma :)
Igår gick jag en komma 2 mil uppdelat på 2 ggr. Idag har jag än så länge bara latat mig. Ska ta tag i en runda sen är så fett trött idag. somnade till oc med en timma mellan 12 och ett och de e INTE likt mig. MMen man fyller juh 24 om ett par dagar... något blev faktiskt fel, jag menade 34. Meeen de sägs juh att åldern bara är en siffra att man är så gammal man känner sig. Och ibland känner jag mig som 20 ibland som 50... men hur fan vet man hur man ska känna sig när man e 50? de e nog när jag har ont i hela kroppen och känner mig mörbultad. Men 50 är juh inte gammalt egentligen. När man verkligen tänker efter. Jag e 34 min mamma är typ 52. så de e juh inte gammalt då?

Jahanähä nu e de typ 9 dagar tills jag ska på semester så ni vet.
Ni får be att mitt plan inte störtar.. ja och att inte tåget till sthml håller på att fitta sig.
När jag kommer hem har både jag och mina pojkar hunnit fylla år.
Fatta att dom ska fylla 10 år. Hur gick de lixom till att tiden gick så fort?

Jag måste väl ha nämnt att vår lilla Jacob har en hjärnskada?
Jag tror nog de, men jag vet inte hur myket jag sagt.
Tycker de e så svårt att sätta fingret på.
Han ar en synhjärnskada, inga andra diagnoser.
Han kan inte tolka saker han ser, oftast inte ens ansikten ens på oss som han känner och ser varjedag.

Ett exmpel är när jag sa möta honom i skolan en dag oh jag säger inget. han tittar på mig och frågar sin fröken som står brevid om han ska gå hem själv idag.
Han såg nog att de stod någon där men inte att de va jag. Så jag sa Heej Jacob jag är här. Då hoppade han i min famn. Folk tror han känner igen dom, men mig känner han alltid igen säger han. Men oftas går han på rösten och kanske kläder? jackor osv har man juh ofta samma. Han har svår att orgentera sig på ställen även där han varit ofta. Så när han ska hem från skolan går hans lärare med honom till vägen sen har han bara rakavägen hem ca 200 meter och sen står jag utanför vårt hus och möter honom. Har hänt någon gång att jag inte hunnit ut men han har hittat hem. Och de känns juh skönt. Men skulle vi tex ta en annan väg hem så går de inte alls.

Han är så dktig i skolan och jobbar på som en galning så han e så trött när han kommer hem så jag får ett litet monster hem. Men de gör mig inte ett skit för ja är så lycklig att han är så duktig i skolan och då kan jag väll ta en trött bråkig Jacob även om man vill gömma sig ett par timmar ibland för man blir så arg.
Kan blir arg när folk kläcker ur sig saker som att, borde han inte ha glasögon. NEJ jag har sagt 1000 ggr att de inte har med hans syn i sig att göra :P
eller arg kan man juh inte bli, men de e med en liten suck typ ;) De e juhi nte lätt för andra att förstå när man knappt gör de själv ibland.
Första dagen i skolan fick dom massa saker på sin bänk, limstift kritor, en bok, klistermärken och sen va de väll något till. Han tittade på klistermärkena och sa: Den kaninen vill jag ha... Hmm de va så jag fick titta 2 ggr för att hitta den, men han såg den på ett ögonkast. Efter en stund frågade han efter sitt limstift och de stod nästan framför honom. Men han har juh inget perferiseende så är de utanför hans synfält så ser han juh inte även om de e för oss mitt framför ögonen på honom. Han hänt många gånger att han hittar en liten pärla på golvet men inte sina skor.

ja nä jag vet inte mer vad jag ska skriva bara satt och ko på de efter att ha hittat en länk till en blogg som en kvinna i min ålder skriver. Eller tjej :) (jag e juh ingen kvinna tycker jag)
http://superylwiz.bloggo.nu/ om någon är intreserad att läsa.
Hon skriver att hon inte ens känner igen sig själv på ett foto om hon inte minns vilka kläder hon hade på sig. Detta är något min lilla kille får leva med hela sitt liv och de är värkligen så att man ser hans svårigheter mer och mer juh äldre han blir. Men jag e så oerhört tacksam för all hjälp vi får. Och som vi fick av emmaboda kommun först och habliteringen i kalmar. Än så länge har vi fått jätte bra hjälp här i nybro me och jag hoppas de fortsätter. Vill ha de bästa för min lilla kille. Alla barn oavsett handikapp (eller inte) förtjänar att få bästa möjliga start i livet med skola osv. Om man så har adhd osv att man inte blir sedd som en stökig unge utan att man får hjälp med sin problematik så att skolan blir så bra och rolig som möjligt.
Önskar att jag hade haft föräldrar som brydde sig om min skolgång. Sen har jag varit vuxen länge och haft ett eget ansvar för de där så de e juhinte mina föräldrars fel att jag sitter där jag sitter nu, men om dom varit mer engagerade hade jag kanske också varit de, vad vet jag :D Men de viktiga är att vi är så engagerade i våra barns skolgång. För oss är de skit viktigt att barnen klarar av skolan sen behöver dom inte ha topp betyg men gärna så bra de bara går :)
Jag är värdelös på läxor och skit men som väl va har dom läxhjälp i skolan. hjälper jag till blir de ändå bara fel. Jag e ng så korkad man bara kan bli när de gäller skolan :O
Kan fan inte matte eller nåt haha ;)

Nä nu får de va slut för nu. Jonte har 2 kompisar hemma och ska spela data hela natten om jag fattat de hela rätt. hur orkar dom :O
Snart ska jag ut en runda med hundarna sen ska här grillas nötfärsburgare med massa goda saker till.

puss och kram vi syns på stan, hälsa din mamma så gör jag desamma.