Jag tycker att jag har haft de nästan tråkigaste sommarlovet i mitt liv.
Har varit så trött och haft så ont och varit så begränsad.
Min älskling har juh varit tvungen att jobba såklart. Har haft turen att ha syskon som hälsat på.
Så har kusinerna kunnat leka och ha de roligt och de är juh en sak att göra iofs :)
Min ena lillsyrra har varit här mycket och hjälpt mig när jag haft som ondast å mått som sämst.
Har frågat barnen vad dom tycker om sommaren och dom är nöjda.
Vi köpte en ny liten plask-pool för vår förra gick sönder. Kände inte att vi ville lägga ner för mycket pengar på de nu detta året. Dom har haft lite vänner här på lan osv.
Vi har varit rätt mycket i kalmar och ja.. nä men vi har på något sätt hakat oss fram och haft de bra. I slutändan är juh de viktigaste att barnen har haft de bra. Vi har inte åkt på några speciella resmål eller så men de har funkat ändå. Dom har accepterat läget att jag har en jobbig graviditet och att de blir en stillsam sommar mest hemma. Dom fick ett tält av morfar och de har varit ganska poppis. Inte så många nätter i de men de va kul att leka i ändå. Nästa år kanske dom är mindre fegisar och vågar sova i trädgården ;)
Nu är allt inhandlat till liten också och de känns skönt. Nu är de bara dig vi väntar på lilla bebis.
De har varit lite psykiskt påfrestande att vara så stressad över att föda för tidigt, att inte Henrie ska hinna hem, vem ska ta barnen osv. Tror min stress utlöst många av mina smärtsamma sammandragningar och allt de där. Folk i min omgivning har varit både förstående och en del inte. Men jag är juh som jag är ;)
Dom som inte trivs med de har lättat och de känns väl helt okej. Nu tar jag de lugnt och tar dagen som den kommer. Har jäkligt mycket pin-värkar varje dag och natt. Men förr eller senare kommer väl dom riktiga värkarna igång. Man blir väll lite bortskämd när man fött för tidigt alla gånger. Eller bortskämd de låter juh dumt ;)
Men jag vet inte hur jag ska uttrycka de. Vecka 36 är juh Jonte och Love födda i och de känns juh inte så tidigt. Benjamin och Jacob va vecka 32. De är juh lite värre. Men ändå tycker jag dom klarat sig så fint så. Jacobs hjärnskada har juh uppkommit under graviditeten så de hade ju inte varit något annorlunda om jag så va gravid längre. (tror jag) kanske värre? Nä de e sånt jag inte vet. Men jag har varit glad att slippa dom där sista 4 veckorna ;) Bm sa att de e rätt troligt att jag föder denna också i vecka 36, men nu är jag där. Iofs bara i början av veckan men vi får la se.. ta de lungt och ta dagen som den kommer sa jag väll :P
Nä nu ska jag slöa lite för jag e sååå obotligt trött. Älsklingen är och jobbar och vädret är mulet och skönt. Blåser lite så jag får friska vindar :D
Puss och hej
