Lilla Leo

I  onsdags den 4 sep kom äntligen vår "lilla" killevtill världen. Efter dagar med jobbiga förvärkar så va de äntligen dax. Vi åkte in 7 på morgonen och jag va öppen 4 cm, men livmodertappen va inte utplånad. Så vi blev skickade på en timmes promenad.  Så länge jag rörde mig hade jag regelbundna värkar och så fort jag va still avtog de. Gick tillbaka till förlossningen och hade öppnat mig till 7 cm. Meeeen fortfarande hade jag kvar ca 1.5 cm på tappen.  Fick stå upp mycket över en snygg nåt.. kallar de gravid rullator. ;) Han ville interriktigt glida neråt så de hände mer. Va öppen 7 cm jätte länge och rätt intensiva värkar. Halv tolv gick vattnet spontant. Fick sätta dropp för att stimulera värkarna. Fick testa olika ställningar och guud vilket pyssel :) Läkare kom in för att kolla så han vred sig rätt så inte de va något problem och de gjorde han ju. Någon gång efter hon kollat fick jag krystvärkar äntligen! ! Dom fick hålla undan kanten på utgången för den va lite svullen. 2 krystvärkar såva den lilla killen ääntligen ute. 14.15 ! Han vägde 4635 g och va 51 cm lång.  Jag fick inte ens en bristning. Är jag grottkvinna eller. Haha. Tänkte skita i lustgas men ångrade mig. Så jag är juh inte skit cool ändå. Haha fy faaan säger jag bara så ont de gör att föda barn.  Har nog aldrig skitit så mycket under en förlossning.  Jaaa även snygga brudar som mig skiter på sig under en förlossning.  Tur man har en man som inser de och skiter fullkomligt i vilket. Någonstans i smärtan ville jag bara asgarva. Ställer mig upp mot den här vagnen.  Helt väck av lustgasen. Tittar ner på golvet och där står personalen med gummistövlar. Ville be om min mobil å ta ett kort men hade såååå ont. Haha grät nog och skrattade samtidigt. Fick jätte mycket beröm på min andning och de känns skönt att höra. Man känner sig som jag vet inte vad.  Vet inte vad man tänker.  Nä nu är de över. Jag är inte gravid mer. Livet blir sig likt även om de är olikt. Vi har juh ännu en vacker perfwkt liten kille.  Vi Fick stanna kvar över natten pga att han hade lite snabb andning. Iome min medicin ville dom kolla så han inte hade abstinens. Vilket han tack och lov inte fick. På torsdags kvällen började han andas ansträngt så vi las in på neonatalavdelningen. visade sig att trots rossel pip och ett tillsynes ansträngd andning så syresatte han sig helt perfekt. Läkaren sa att ev har han mjukt bråsk i strupguvudet och vi fick gå till öron näsa hals och kolla läget. Då visar de sig att hans ena stömband är förlamat. Eftersom dom inte vet varförkommer de bli magnet rröntgen på hjärnan i veckan. De dom gjort fram till nu är Lungröntgen som va perfekt. Dom har gjort ultraljud på hjärnan genom fontanellen som va perfekt.  Måste säga att jag är helt impad av dagens teknik. Och lite häftigt att ha fått se sin sons hjärna live. Även om jag va rädd när jag va där. Man ser... eller jag har en tendens att se negativt på saker. Min rädsla tar över. De dom befarade va ju att de andra stämbandet också skulle lägga av och då hade ju andningen blivit drabbad på riktigt. Döden är min värsta mardröm i övrigt. Kan knappt prata om döden utan att få panikångeat. Är så rädd att förlora vår fina kille.  Ja självklart alla killarna. Ska inte tänka så och har ryckt upp mig. Allt dom gjort hitintills har visat att allt är bra. Dom vet inte mycket om stämbands förlamning och definitivt inte hos spädbarn. De är varjefall sagt att de är medfött. Hans andning låter och verkar inte så ansträngd längre. Och som sagt har den ju hela tiden varit perfekt även om de sett annorlunda ut. På tisdag ska dom kolla så njurarna funkar då de tydligen har betydelse inför röntgen som kommer ske på torsdag. Är jätte rädd såklart att han ska ha någon hjärnskada och hur de kommer påverka hans liv. Vi har ju världens bästa jacob och hans hjärnskada vet vi ju att den inte påverkar några andningsorgan. Så vad skulle de innebära osv. Ja frågorna snurrar. Vad vi vet kan han få lite låg röst kanske bli hes. Han är ju inte stum :) han låter bara väldigt pytteliten och ynklig när han gråter. Man smälter. Postar en länk i slutet av inlägget om stämbandsförlamning om någon orkar. Som sagt ståe inget om barn men de står att de kan bli fungerande. Men då handlar detta om folk som fått de efter operationer. Kanske annorlunda när de är medfött. Men de viktigaste är att Leo är frisk som en nötkärna i övrigt. Vi får tänka positiva tankar och fortsätta ha förtroende för experterna. Känns jobbigt med hjärnröntgen men de är för en bra sak. Älskar mina barn som är så förstående och tar detta så bra. Och älskar min man som är helt fantastisk.    Skriver från mobilen så hoppas ni har överseende med stavningen och radbyten. Har inte fått kläm på hur man byter rad. Så de får vara som de är. Nuu lite bilder.

http://www.karolinska.se/Verksamheternas/Kliniker--enheter/Oron--nas--och-halsklinikerna/Patientinformation/Stambandsforlamning